Jehovas vittnen, Rikets sal - Hillevi

Jag visste inte så mycket om Jehovas Vittnen tidigare. Jag visste att de var kända för sin fundamentalism och att de väldigt ofta brukar gå och knacka på hemma hos folk för att försöka värva dem till att gå med i deras församling. De har ringt på hos oss flera gånger och de är artiga och trevliga vilket gör att det kan bli svårt att avvisa dem ifall man inte är intresserad av att lyssna på dem. Jag tänkte därför att det skulle vara lämpligt att göra ett besök hos dem, eftersom de knackat på vår dörr så många gånger nu och för att få veta vad de egentligen tycker och tänker.

Jag valde att samordna besöket hos Jehovas vittnen med några från klassen. Vi valde att besöka dem på tisdagen den 18 november och vara med under vad de kallar ”församlingens bibelstudium” som var klockan sju på kvällen. Jag visste sedan innan vart Rikets sal låg, så jag hade koll på hur byggnaden såg ut sen innan. En del kanske tror att det ska se ut mer som en kyrka, men i själv verket var det ett vanligt rött trähus med en svart skylt där det stod ”Rikets sal”.

Väl inne i byggnaden välkomnades vi direkt och människor kom fram och presenterade sig och frågade vilka vi var. Vi berättade att vi kom från Tumba Gymnasium och de verkade tycka att det var kul att vi kom och besökte dem. Vi hängde av oss våra jackor i foajén och gick sedan in lite längre för att prata med några i församlingen. En kvinna tog med oss till ett rum där de förvarade massor av broschyrer och delade ut ett par stycken till var och en av oss. Vi var fem personer inklusive mig. Folk började sedan bege sig in mot en större samlingssal så vi gick med dem in dit. De undrade vart vi ville sitta och föreslog att kanske längst bak var mest passande och jag och mina vänner satte oss då längst bak på en rad med rödklädda mjuka stolar. En kvinna kom och gav några av oss sånghäften och biblar att låna innan själva gudstjänsten började.

Salen var ganska stor, men inte lika stor som jag hade förväntat mig. Trots det så var det ganska många människor där, vilket jag inte hade trott med tanke på att det var en kväll mitt i veckan då folk kanske precis slutat arbetet. Själva salen var inte så speciell tycker jag. Det fanns stolsrader som var symmetriskt ställda, små fönster med gardiner och ett podium längst fram i mitten, ingenstans såg jag heller några kors, reliker eller ikoner. Det var mestadels medelålders och äldre människor i salen, men här och var fanns några småbarn som satt med sina föräldrar. De flesta barnen satt längst bak, framför där vi satt.

Mannen som skulle leda gudstjänsten berättade vilken sång församlingen skulle sjunga och kort därpå började någon spela en melodi och alla ställde sig upp och började sjunga. Efter det hade mannen något som jag tyckte liknandes vid en genomgång, där han läste ur bibeln och även människorna i församlingen kunde få läsa. Sedan ställe han frågor där församlingen fick räcka upp handen och svara på genom mikrofoner som fanns vid sidan av varje stol. Det verkade inte som att det var någon som skämdes för att räcka upp handen utan det var alltid ett flertal händer i luften där människor ville svara på frågorna han ställde. Församlingen fick även räcka upp handen och ta ett citat från bibeln och förklara hur de tänkte kring vad som stod. Mannen som ledde gudstjänsten uppmuntrade alla och tackade för varje svar och något som jag tyckte var märkligt var att han kunde namnen på alla i församlingen. Varje gång han skulle tilldela ordet till någon så sa han personens efternamn, det lät väldigt hövligt och trevligt. Ibland kunde jag dock inte höra allt vad det sa eftersom att barnen störde då de småpratade, sjöng och gick omkring lite som de ville i salen.

Jag är inte någon som brukar gå till kyrkan till vardags. Jag brukar följa med min familj till kyrkan någon gång ibland. Även om jag inte besöker kyrkor ofta märker jag stor skillnad från kyrkor jag har besökt och Jehovas vittnen. Hur hela sammankomsten går till är väldigt annorlunda från de kyrkor jag varit i som mer handlar om prästens predikan där församlingen brukar vara tyst och hela tiden ha fokus på altaret förutom vid sångerna, men även byggnaden och utsmyckningen är väldigt annorlunda. Jag fick en ganska positiv bild i huvudet efter besöket i Rikets sal, främst för att de var så trevliga och inbjudande, det märktes att de välkomnade alla till församlingen. Från början tyckte jag att det var lite märkligt hur hela sammankomsten gick till, men sedan funderade jag kring vad de hade namngett det till. ”Församlingens bibelstudium” hette det, och då kunde jag förstå att det verkligen handlade om att församlingen studerade bibeln, likande vid en skola. Jag tycker att det var lärorikt och intressant att besöka dem och få reda på hur deras sammankomster ser ut.